Vissa datum glömmer man aldrig...

Idag är det två år sedan Min Tiger somnade in men han finns alltid hos mig i tanke och hjärta. Tiger var något alldeles speciellt för mig! Kanske det låter lite fånigt, men så är det.

Hjääälp!!!

Farliga Bizzi Bi kommer i full fart för att attackera....hon har det i generna...barnbarn till en Tiger...

Här är hon på väg att nedlägga bytet det vill säga matte.

Ähhh, jag blåste inkallningssignal.

Dagens hundpromenad

Tee är i höglöp och "porrar" med Paddan.


Caddie mumsar frusen hästbajs.


Birdie springer jättefort.

"Surt sa räven"

Gissa vilken av dessa två jägargubbar som är min bror? Självklart är det grabben som har kontakt med sin hund. Akela, med ett tjusigt gråmelerat tunt retrieverkoppel, var för övrigt den enda hund som showade med viftande "kringla". Brorsan är duktig på att visa hund...men vad hjälpte det..."surt sa räven"...

Sååå nära...sååå snopet...

Efter en intensiv arbetsvecka finns det äntligen tid för lite bloggande.
För precis en vecka sedan var vi på Älghundklubbens utställning i Småland där brorsan ställde ut sin gråhundstik Akela. Det hade snöat rejält under lördagsnatten och det blev nästan en helt oplogad bilfärd de tjugo milen till Åseda ridhus. Akela hade veterinärbesiktning senast klockan tio, och med en kvart till godo var vi på plats.
Hade blivit förvarnad om att det skulle vara ett evigt skällande...men herregud!!!...har aldrig upplevt något liknande! Man blev nästan lomhörd! Tursamt nog blev det bättre efter lunch. Bortsett från detta var det härligt att se alla jägargubbar som såg ut att komma direkt från skogen med sina hundar i koppel modell bogserlinor. Det var dock inte fullt lika kul att se dessa gubbar visa sin hund i ringen. Eller visa och visa...hm...men jag antar att dessa rasspecialister som dömer denna typ av jakthundar är vana. I vilket fall så gjorde domarna ett mycket starkt intryck på mig. Det var sundhet och funktion som gällde utan att för den skull ge avkall på rasspecifika detaljer. Man höll öppen kritik med mikrofon (behövdes!) efter varje bedömd hund och de fåtal hundar som visades i lite för högt hull fick obevekligen ett andrapris i kvalitet. Domaren hänvisade till dagsformen och återigen till funktion och sundhet. Som sagt, väldigt lärorikt och intressant!
Hur gick det då för Akela?! Jo, strax efter klockan tre(!) på eftermiddagen var det då äntligen dags för tikarnas jaktklass och för brorsan att springa vänstervarv. Efter all väntan var vi då både stelfrusna och lite nervösa. Akela gick nämligen för tredje Certet, Utställningschampionat och därmed också Dubbelchampionat. Av tio tikar i klassen fick nästan samtliga förstapris i kvalitet och Akela placerades slutligen fyra i konkurrensen. Men nu var frågan...skulle Cert delas ut och i så fall till hur många?! Spänd väntan...och....de tre främst placerade fick det åtråvärda Certet. Med all respekt för domaren...sååå nära och sååå jäkla snopet...
Fast egentligen är det ju ganska okey ändå då Akela endast är utställd tre gånger förut och har två Cert. Hon är ju bevisligen en tik av högsta kvalitet. Men visst hade resan hem gått mycket lättare om vi haft en Dubbelchampion med oss i bilen! Kanske nästa gång?! Men då veti sjutton om jag hänger med...i så fall på en varm och skön sommarutställning och med sådana där gula proppar i öronen...

Andpremiär för Spinn

Idag på förmiddagen ringde en sprudlande glad Elisabeth, ägare till unge Spinning King (Caddie-Flip)...
Tidigt i morse när hon och Spinn var ute på morgonrundan passerade dom reningsverket och den lilla badplatsen (vilken kombination?!), där fanns kommunens jägare på plats för att decimera antalet änder. Jägaren ropade på Elisabeth och frågade om hon hade lust att hjälpa till och självklart kunde Elisabeth inte motstå frestelsen att pröva Spinn. Spinn som fram till nu endast mycket sparsamt har apporterat dummies. Elisabeth berättar att Spinn skötte sig helt kanon. Han apporterade änder både på land och i vatten som om han aldrig gjort annat - fokuserad och målmedveten, snabba upptag och inlevereringar med fina avlämningar och samtidigt cool och följsam. Kommunjägaren blev så förtjust att han skulle höra av sig nästa gång det var dags för "fågelsanering", och Elisabeth fick med sig änder hem som tack för "besväret". Kul, kul!!!

Imorgon far vi till Älghundsklubbens utställning i Småland. Men innan dess Melodifestivalen...och startnummer fyra...

Huvudvärk, arbete och snart helg

Precis som far sin älskar Caddie att tumla runt i snön och göra snöänglar.

Fortfarande huvudvärk, tyvärr en ganska jobbig kombination tillsammans med intensivt "måstearbete" vid datorn. Men raska hundpromenader och frisk luft lättar upp det hela något, i alla fall för stunden. Snart helg igen och då blir det både hundträning och hundutställning...förhoppningsvis utan den förbenade huvudvärken.
Förra helgen tränade jag och Tee en stund på lördagen tillsammans med Monica och Locka. Monica är en gammal"flatkompis" och hennes svarta långhårstik är jättetrevlig med mycket motor och rätt inställning. Vi gjorde olika linjetags- och markeringsövningar och jag fick kvitto på att fortsättningsvis bör jag öka svårighetsgraden för Tee.
På söndagen träffades jag och Lennart i Dannike. Det var alltså dags för lite träning med Birdie och Svea. Även här var det olika linjetags- och markeringsövningar för våra ungdomar. Brorsan var med som kastare/utläggare, och jag tror att han gillade vad han såg av Systrarna Raket. Bland annat gjorde vi en markeringsövning med först synligt nedslag och därefter med dolt nedslag (i rak linje bakom den "synliga" nedslagsplatsen). Både Svea och Birdie löste den inte helt lätta uppgiften galant! Det var faktiskt lite svårt att avsluta träningspasset - Birdie är så härlig och gör mig så glad!

Vackert vinterväder

Här gör vi en paus hos min skogsarbetande Far.

Idag har vi gått en riktigt lång promenad i det fantastiska vintervädret - strålande sol från en klarblå himmel, vindstilla och minus två grader. Helt perfekt förutom min huvudvärk...men, men...
Gick bland annat och tänkte på helgens hundträning...mer om detta imorgon.