God Jul

från oss till Er!

Redan nio månader

Tänk att Raketerna efter Caddie och Flip nu är nio månader. Känns inte som om det var speciellt länge sedan dom låg i valplådan. Valpen som sussar sött på rygg är min egen Birdie, en favoritställning som hon har än idag...precis som mor sin...

Fler Syskon

Find-it Shot Pearl, äg. Lennart Johansson.


Find-it Jumping Jack, äg. Eva och Bosse Ferm.

Foto: Britt Sandahl Gustafsson.

Detta är två av Raketerna efter Caddie och Flip. Har fått rapporter om att det tydligen inte bara är min raketunge Birdie som just nu hittar på hyss. Till och med den fram till nu så välartade och prydlige Jambo gillar att busa....särskilt med mattes fina juldekorationer.

Syskonlika

Find-it The Casey Lane, äg. Eddie Nilsson.


Find-it The Whinny Brae, äg. Pasi Leppälä.


Och båda på samma bild. Casey till vänster och Selma till höger...tror jag...

Foto: Britt Sandahl Gustafsson.

Barry - Lars Nya Jaktkamrat

Find-it The Barry Burns, äg. Lars G Truedsson. Foto: Britt Sandahl Gustafsson.

Tyvärr är den snö som kom i helgen redan helt väck, och nu är det lerigt, grått och trist igen. Muntrar upp tillvaron med en fin bild på skånepågen Barry (Tee-Dopping). Förresten så figurerar Barry i Malmö Viltvårdsförenings medlemstidning MVF-Bulletinen. Husse Lars, som är mycket aktiv i föreningen, har skrivit en trevlig artikelserie "Min nya jaktkamrat".

Systrarna Raket i snöyra

Vad föreställer detta?! Jo, det är Birdie och Svea som jag fotade vid tretiden i det ymniga snöfallet. En riktigt urusel bild.

Idag har Lennart och Svea (Caddie-Flip) varit här i snö(o)vädret. Vi började med en hundpromenad där samtliga hundar var med, men systrarna fick dock inte vara lösa samtidigt. Dom rejsar så hejdlöst tillsammans att detta i nuläget är helt uteslutet, dessutom var det en alldeles utmärkt träning att gå i koppel när resten av hundarna fick springa mer fritt. Därefter gjorde vi några stadgeövningar och sedan var det lunch för oss och vila för systrarna. Efter lunch tog vi ut syskonen för lite linjetagsträning med "känd plats". Båda var sååå duktiga! Känns bra det här!!!

Mer lik mor än far

"Flugan" Bella (Caddie-Skuggan) är däremot mer lik sin mor. Denna bild har Annika Hecktor fotat vid någon av senhöstens andjakter söderöver.

Sin fars skugga

Find-it Grizzly Wulff. Foto: Britt Sandahl Gustafsson.

Ibland hajjar man riktigt till när man ser Caddie och Skuggans "fluga" Grizzly Wulff. Olles Grizzly är utseendemässigt så otroligt lik sin far...inte så mycket morsan där inte...

Tillbaka!

Birdie, Caddie och Tee vid dagens regniga och leriga skogspromenad.

Det är väldigt länge sedan det var någon aktivitet på den här bloggen, men det har liksom funnits annat som tagit all min energi.

Mamma är äntligen hemma igen efter sin sjukhusvistelse...och för att göra en lång historia kort...när rätt behandling och åtgärd äntligen utfördes var det ganska illa med kära mor. Men som tur var ordnade sig allt till det bästa!
När man efter ett par dagar började slappna av fick jag den där "magkänslan" av att något var tok med Caddie. Och mycket riktigt, i tisdags kväll drog hon sig undan och hade ont. Efter en sömnlös natt for vi till Djursjukhuset. Prover togs och samtliga värden var ok. Caddie ultraljudades och det "enda" dom hittade var att den ena äggstocken är förstorad på grund av några cystor. Detta såg specialisten på Strömsholm redan i våras och är relativt vanligt på lite äldre tikar och brukar inte ställa till problem. Till saken hör också att Caddie just nu höglöper och det är första löpet efter valpar/sjukdom. Hur som helst så ville veterinären rådfråga specialist - Caddies ordinarie veterinär - men givetvis var hon ledig. Caddie fick stanna kvar några timmar för dropp och smärtlindring och jag hämtade hem henne vid halv sjutiden på kvällen. Återigen en sömnlös natt men då inte på grund av Caddie, utan av mina funderingar och ev. beslut. Veterinären ringde på morgonen och tyckte vi skulle avvakta, hon sa att "du känner din hund så väl att detta är det absolut rätta". Hon föreslog ett nytt ultraljud om en månad och om Caddie blir akut sämre så blir det operation. Där är vi nu och som tur är mår min ögonsten bättre. Och jag hoppas det fortsätter så...vill helst inte att hon skall behöva genomgå fler operationer men att i detta läge mista henne för en "simpel" äggstock skulle faktiskt kännas rent för jävligt!

"Raketfarsan" Flip har startat Kkl med godk. resultat. Grattis Eva och Bosse! Och brorsans sambo Lena har skjutit en älgkalv för Akela. Grattis Lena! Nu har mina båda svägerskor fällt älg under höstens jakt!

Tråkigheter...igen...

Den dagliga hundpromenaden gör just nu lite extra gott för kropp och själ!

Denna gång är det ingen av de "fyrbenta" utan min Kära Mor som inte mår bra och ligger på sjukhus. Med anledning av detta kan jag just nu vara svår att nå - lämna ett meddelande på mobilen eller skicka ett mail om du vill ha kontakt.

Min Stjärnraket...

...Bizzi Bi

Eddie och Casey i topp på WT i Halmstad!

Eddie och Find-it The Casey Lane (Tee/Dopping) vann nybörjarklassen vid helgens working test i Halmstadtrakten. Med 93 poäng (av 100 möjliga) hade de dagens högsta poäng av 45 startande ekipage samtliga klasser! Grattiskram till er! Startade för allra första gången gjorde Carolina med kullbrorsan Wille, som med mer jaktlig träning säkert kommer att öka poängen.
Olle och Grizzly fick pris för "bästa fotgående". Ett jättefint "extrapris" att få då följsamhet, stadga osv. är precis lika viktigt som själva utförandet av momenten!
Grattis till Ingrid med Pelton som blev tvåa i öppenklass med fina 91 poäng.

Big Bertha - en apportör med drive!

Idag fyller Justlike Big Bertha alias Paddan 10 år!



En liten tillbakablick…
Justlike Big Bertha (Pollbear Rockpool-Moorman's Verona) föddes för exakt tio år sedan och då som ensam valp. Allt eftersom dagarna gick blev hon en riktig liten tjockis (därav smeknamnet) men också en framåt valp med stort självförtroende som tog för sig i alla lägen.
Tänker bland annat på en händelse när hon vid ca 10 veckors ålder var med i bilen vid ett inoff. field trial-prov i Småland. När jag vid lunchtid skulle rasta min lilla valp…då drog hon som en avlöning raka vägen till gårdens matsal (med mig springandes efter!) och for in bland folk och hundar med attityden ”här är jag”.
Vid ca fyra månaders ålder blev hon tyvärr halt på ena bakbenet. Denna hälta kom och gick under hela hennes första levnadsår. Jag besökte ett antal veterinärer men ingen kunde konstatera orsaken till problemet. Paddan blev bl.a. ordinerad massage, laserbehandling och simträning i varmvattenbassäng. Tiden gick och jag blev mer och mer frustrerad och åkte till en av landets förnämsta och kompetenta specialister. Denna veterinär konstaterade tämligen omgående att problemet satt i Paddans knä. Det visade sig att det var riktigt allvarligt då korsbandet var helt avslitet och på grund av att denna skada hela tiden hade förvärrats hade det nu också bildats pålagringar i korsbandens fästen. Specialisten var dock helt säker på att Paddan, efter operation och rehabilitering, skulle bli helt återställd och få ett fullgott liv. Detta löfte blev helt avgörande för mitt beslut. Hon opererades och allt gick bra, men rehabiliteringen blev en lång och jobbig tid både för Paddan och mig.
Efter ett antal månader var hon äntligen helt återställd men denna långvariga skada under uppväxten hade tyvärr satt sina spår rent fysiskt då hon felbelastar sig. Hur som helst, apporteringsträningen kunde påbörjas. Hon fick nu också följa med på sin första andjakt. Något som jag aldrig glömmer!!! På den tiden var jag bl.a. med på ett ställe där all apportering skedde från båt. Själva apporteringen krävde mycket av hundarna då det var täta vassar, dy och tungjobbat. Tanken var att hon mest skulle ”se och lära”, men Paddan ville mer än så. Vid just denna jakt var jag ensam i båten med Tiger och Paddan (som för övrigt är halvsyskon då dom har samma mor). När skyttet var avslutat tyckte jag det var lämpligt att lite försiktigt introducera min unghund. Helt utan krav förstås! Och som hon jobbade! Paddan sökte efter fågel som om hon aldrig gjort annat! Hon arbetade som en rutinerad apportör och levererade and efter and till mig i båten. Försökte få henne att vila en stund då det var jättekallt i vattnet denna sena novemberdag, men icke…hon arbetade målmedvetet vidare.
Som ni säkert förstår när ni läser ovanstående visade det sig att Paddan var en riktig "arbetsmaskin", men tyvärr kunde jag mentalt inte släppa det här med hennes skada. Kanske låter det lite märkligt, men eftersom hon rent ut sagt nästan var hejdlös när det gällde apportering fanns det en ständig oro hos mig att något skulle hända henne. Så vid 2,5 års ålder fick hon flytta till mina föräldrar. Ett egoistiskt beslut. Men Paddan har det så bra och är en uppskattad familjemedlem! Hon är okomplicerad och lätt och skulle aldrig drömma om att inte åtlyda ett kommando eller en tillrättavisning. Hon behöver till exempel aldrig gå i koppel för hon finns alltid vid sidan eller i direkt närhet.
Paddan hade aldrig blivit någon framgångsrik prov- och tävlingshund, men jag är helt övertygad om att hon som apportör vid fågeljakter hade varit svår att överträffa…

Länge sedan sist

Detta är snart tvååriga Tuva från Tigers sista kull.

Har inte bloggat på över en vecka...men, men...

Har varit på möte med SSRKs informationskommitté fredag till lördag, och där träffade jag bland annat en väldigt charmig taxfröken vid namn Valsa och en jättefräsch 13-årig labradortik. Joy gjorde mig alldeles varm i hjärtat…det är något visst med gamla hundar.
Hundarnas husse bjöd på en aptitretare före den gemensamma måltiden på fredagskvällen…whisky….och ni som känner mig vet att jag tyvärr inte uppskattar denna dryck, trots mina idoga försök med att provsmaka alla dess varianter och sorter. Men äntligen! En whisky som både doftade och smakade helt ok. Nu var det ju inte vilken whisky som helst, utan en 18-årig single malt från Skottland. Den är lagrad i sherryfat så kanske det var därför jag gillade den?!

I början av veckan tillbringade jag ett par timmar på Västra Djursjukhuset. Dock inte med egen hund utan som ”sällskap” till min bror då hans gråhundstik skulle få en allmän genomgång. Brorsan har nämligen under en längre tid haft en känsla av att Akela inte är riktigt ok. Och känslan som från början bara varit diffus har nu blivit mer och mer påtaglig.

Liknande känsla har Hampuz med sin Wirre efter helgens starter i öppenklass. Det är ju inte alltid man lyckas på prov, men Hampuz känner helt enkelt inte igen sin hund.

Nu till mer positiva saker…Hunta är nu nästan helt ok igen efter vildsvinsattacken. Såren har läkt så snabbt att till och med veterinären är imponerad. Skönt!

Idag är det sex månader sedan Caddie opererades, och hon är hur pigg och fräsch som helst. (Jag har full koll på antal dagar eftersom det är en stor risk för att icke önskvärda saker dyker upp inom ett halvår.) Och jag hoppas, hoppas att det fortsätter så…Min Prinsessa!

Fick ett mail som jag blev så jätteglad för! Mailet var från Jan-Erik som har en tik ur Tigers allra sista kull. Jan-Erik beskriver sin snart tvååriga Tuva (se bild ovan) som en otroligt läraktig och lydig hund med stark vilja och mycket go’.


Nu är det dags för en hundpromenad i det vackra vädret. Känner mig äntligen helt frisk efter nästan precis en månads kombination av influensa och förkylning. Fast det återstår ju en viktig sak…mina ”ögonproblem”. Min rent ut sagt dåliga syn besvärar och begränsar mig mer och mer. Efter många turer hit och dit var jag i tisdags hos en ögonspecialist i Göteborg. Trodde givetvis att det handlade om en ren rutinundersökning inför kommande ingrepp. Men ack nej! Fick enbart veta att mitt höger öga måste opereras…som om jag inte redan visste det!? Detta konstaterades ju i maj förra året! Dessutom är tydligen mitt redan åtgärdade vänster öga inte helt hundra. Nu skall remiss skickas vidare….tror jag blir tokig snart!

Olle - Tonårsgrabben med Fina Egenskaper

Olle fick skjuta sitt allra första rådjur vid jakt i Danmark - ett minne för livet.


Fäller man sitt första klövvilt i Danmark ser man ut så här efteråt enligt dansk tradition.


Här tar Olle hand om sin rådjursbock tillsammans med Pappa Peter.

Ödmjuk, omtänksam, sympatisk, rolig, snäll...man kan fortsätta skriva positiva ord om Olle hur länge som helst...
Olle studerar på naturbruksgymnasium med inriktning skog och jakt, och intresset för natur och viltvård finns i generna då både Mor och Far är hängivna jägare sedan barnsben.

Wille Uppflyttad!

Carolina och Find-it The Dowie Den (Tee/Dopping) tävlade appellspår igår i blåst och ösregn och blev uppflyttade till lägre klass samt placerades trea. Grattis, grattis!

Nu har resultatet kommit ut på hemsidan och så här beskrivs gårdagens tävling..."Proven hölls i hällande regn och blåst och för att klara spårmarkerna utrustades hundarna innan påsläpp med cyklop och snorkel... :-)
Skämt åsido, trots dåliga vädermässiga förutsättningar så blev 3 ekipage, varav 2 från SBK:s Halmstad Avd., uppflyttade. Stort grattis!
Mvh
Tävlingssektorn"



Det var inte muntert i Tv-soffan igår...ren förnedring och Guldchansen rök all världens väg för Elfsborg.

När blir man frisk?! Och....

...när får man ork igen? Är fortfarande inte bra och hostar mig igenom nätterna. Igår gick jag och hundar en mycket långsam skogspromenad...det vill säga att jag släpade mig fram, och hundarna var lyckliga och sprang som sjutton. Idag vågar jag nog inte sticka ut näsan för då blir man väl sängliggande igen. Vilket jäkla väder! Det blåser och regnar på tvären! Fy sjutton!
Men i eftermiddag blir det kul och trångt i TV-soffan. Då spelar nämligen Elfsborg mot Göteborg! Synd att inte Uppfödarens Djurgården kunde "nitat" till Kalmar i gårdagens tråkiga match! Hade varit så mycket bättre för di gule!
Brorsan med son och jaktlag har varit över i Danmark på den årliga och traditionsenliga torsdag-lördag jakten. I år på nya marker strax utanför Vejle på Jylland, och enligt sms har både jakt och skytte fungerat kanon. Tonårssonen Olle fick förresten lyckan att fälla sin första rådjursbock (förra helgen sköt han sin första hare!). Grattis Grabben! Får mer detaljerad information i eftermiddag...i halvtidspaus.

Hur kul är det?!

Tigerungen Tee muntrar upp tillvaron, denna charmiga bild har Cinna fotat.

Först en enveten förkylning som sedan också övergår i influensa. Idag har jag varit risig i fjorton dagar! De senaste dagarna har hundarna snällt fått finna sig i att bara vara i trädgården, men imorgon så kanske, kanske vi kan ta oss ut i skogen en stund...

Premiär för Grizzly Wulff

Olle och Grizzly ser båda nöjda ut efter dagens andjakt.

Fick ett mail från Olle..."Grizzly har nu begått sin premiär på andjakt - både lördag och söndag så var vi iväg. Han skötte sig bra - uppmärksam, tyst, helt lugn vid min sida (utan koppel) men var kanske lite tveksam i upptaget på de första skammade änderna, sen kom han underfund med att fan dessa får jag också ta. Hälsningar från en belåten Husse"
Kul, kul tycker uppfödaren!!!

Älgjakten över för denna gång

Föräldrarnas snart tioåriga "Paddan", fotograferad för några dagar sedan vid promenad på egna marker.

Nu kan man gå hundpromenader i skog och mark igen helt utan risk för att älgjägarna blir upprörda. Jaktlagen runt omkring har nämligen skjutit "fullt", och således har också hysterin (förlåt!) lagt sig. Kan tillägga att jag givetvis aldrig tillåter att hundarna flänger hej vilt utan kontroll, och självklart respekterar skyltar med "jakt pågår". Har också förståelse för att "älggubbarna" reagerar när man kommer gåendes med ett gäng svarta runt benen....hur skall dom kunna veta? Men hur det än är har vissa älgjägare en viss tendens att hetsa upp sig oavsett om det jagas eller inte just den dagen man rör sig i skogen...i alla fall här i mina trakter...
Få se om jag orkar med en promenad imorgon. Förkylningen är nu inne på andra veckan och vägrar tydligen att släppa taget så idag har jag tillbringat flera timmar snarkandes i "bingen".

Härliga höst

Det är inte mycket som slår en vacker höstdag med klar hög luft och naturens fantastiska färger. Hundarna blir sådär lite extra lyckliga på promenaderna...själv dras jag med en efterhängsen och enveten förkylning, näsan rinner oavbrutet och flåset kunde vara bättre.

Tur i oturen för Hunta

Hunta (Tee/Dopping) har tillbringat helgen på Djursjukhus efter att ett vildsvin attackerade henne vid jakt strax utanför Ängelholm i lördags förmiddag. Som tur var blev det inte djupa, allvarliga skador utan mer ytliga. Men enligt veterinären kunde det gått "riktigt, riktigt illa".
Usch och fy! Jag gillar INTE vildsvin!

Find-it Jumping Jack

Eva och Bosse har skickat mig fler bilder på sin Jambo (Caddie/Flipp). Dessa fotograferades av Jessica vid träningen igår. Han är såååå fin! En grabb precis i min smak!

Ett rykte sprids...

...att det börjar etablera sig en vildsvinsstam här i bygden då markägare/jägare upptäcker fler och fler "vildsvinsbök" på markerna. Fast nu är ju det inte riktigt så...det är nämligen mina labradorer som letar/gräver/äter hjorttryffel. Denna svamp, som ser ut som en stor nöt med kaffesump inuti, har dom upptäckt genom att lära sig av varandra eller rättare sagt av labradorerna på Limmerhult. Jag tror det var på vår allra första gemensamma hundpromenad som Caddie tog efter, därefter Tee, sedan Birdie och nu häromdagen började till och med föräldrarnas tioåriga Paddan gräva efter denna delikatess.

Två av mina "vildsvin".

Så det kan bli...

...när man försöker fotografera Mor och Dotter i yster lek.

Två skånska Raketer

Bosse har mailat mig denna bild på dessa pigga skånepågar efter Caddie och Flip. Till vänster Bosses egen Jumping Jack och till höger Mats Super Turbo.

Så jädrans kul!

Tre Tigerbarn, och kullsyskon, startade på årets Mästerskap. Fr.v. NordJCh Moorman's Look High "Haj", SJ(j)Ch Moorman's Look Alike "Caddie" och SJ(a)Ch SJ(j)Ch NJCh Moorman's Look Nice "Tigra".



Station 3. Domare Sören Norén, och ett av mina favoritekipage sympatiske norrlänningen Micke Rönnbäck med sin härliga Fixa (de hamnade slutligen på en fin tredjeplats). Micke och Fixa's parkompis är Maria med Arraks.


Lasse, här tillsammans med Mats Isaksson, lägger upp taktiken inför start på station 3.


Här kommer en nöjd och glad Ann med Tigersonen Haj efter ett näst intill klockrent arbete som belönades med dagens näst högsta poäng på station 2.

Då är man hemma igen efter min och Caddies tur till Dalarna och årets Retrievermästerskap. Åkte till Uppfödarna i onsdags i förra veckan för att Lasse och Caddie skulle kunna få några träningar tillsammans före start.

Lördag - den Stora Dagen
Samling klockan 8 i Kratte Masugn och 27 ekipage till start. Grundomgången bjöd på tre stationer med "giftiga" och diffusa markeringar samt dirigeringar. Caddie och Lasse började på station 2 - en dubbelmarkering och dirigering i vatten, näckrosor och vass. Där löstes uppgifterna helt ok, om än en lite omständig dirigering då den var svårbedömd vad det gällde avståndet samt ett "säkerhetsblås" (vilket betyder poängavdrag) vid den ena markeringen. Sedan var det dags för station 3 - walk up där ekipagen startade parvis. Dubbelmarkering på linje, dirigering samt ytterligare en dubbelmarkering per hund. På denna station gick Caddie riktigt bra, men hade lite problem med en av markeringarna i den avslutande dubbeln där hon fick "jobba" ganska länge för att hitta anden. På sista stationen, nr 3, blev det fyra markeringar, varav två nästan hamnade på samma ställe, samt en dirigering. Caddie fixade hem tre av markeringarna, men när Lasse skulle skicka henne att hämta den fjärde (en av dom som hamnade på nästan samma ställe) var hon helt "borta". Om det berodde på kommunikationsproblem mellan henne och Lasse eller helt enkelt "hjärnsläpp" av Caddie är svårt att veta, men denna apport blev kvar i markerna vilket givetvis betydde en massa poängavdrag. Den avslutande dirigeringen fixade hon emellertid snabbt och lätt. Så var det hela över, och visst var man just då lite besviken över att hon inte fick in den där sista markeringsapporten...men, men...

Söndag - Semifinal och Final
Nio hundar/förare till Semifinal som bestod av en walk up med markeringar och dirigeringar (två markeringar och en dirigering per ekipage). Sedan dags för den Stora Finalen med Kerstin och Anki, Lena och Arron samt Micke och Fixa. Först en drive med förbjudna apporter, två långa markeringar och avslutningsvis en ca 120 m dirigering. Vann gjorde Kerstin Andersson med Anki (SJ(j)Ch Justlike Queen Elisabeth), som helt enkelt var bäst från början till slut och en fröjd att se tillsammans! Man fick gåshud! Att Anki dessutom är ett barnbarn till Tiger och har Caddies kullsyster Lotten till mor, kändes förstås lite extra kul! Stort GRATTIS till årets Retrievermästare samt övriga placerade! Fullständiga resultat och bilder finns på SSRKs hemsida.

Är helt medveten om att det här ren tävling och inte egenskapsbedömning...men ändå!
Markeringar och dirigeringar i all ära, men jag (och flera med mig) saknade ett självständigt sökarbete där hundarnas uthållighet, tåga och viltfinnarförmåga sattes på sin spets i semifinal eller final. Fantastiska förutsättningar för detta fanns ju på dessa helt underbara "andjaktsmarker" där man valt att ha finalerna vid Kratte Masugns herrgård. Tidsmässigt hade det ju heller inte inneburit några problem då det var nio respektive tre hundar i semifinal och final.

Avslutningsvis
Härliga dagar tillsammans med goda vänner och gamla "bekantingar", många duktiga hundar och förare samt god mat och dryck...sååå trevligt! Tack till mina underbara föräldrar och Caddie's Uppfödare, Anna-Karin och Lasse, som fixade denna upplevelse - något jag alltid kommer att bära med mig!

Dalarna och Retrievermästerskapet nästa

Idag åker jag och Caddie till Uppfödarna i Dalarna då Caddie är efteranmäld till helgens Retrievermästerskap. Det är mina föräldrar som i söndags, utan min vetskap, fixat detta. Dock kommer Prinsessan inte att startas av sin "halvblinda" matte utan av sin Uppfödare Lasse. Visst är drömmen att starta henne själv, men det är bara att inse att detta i nuläget är omöjligt. Caddie är i fin form och bara känslan att hon kommer till start är helt fantastisk efter allt som har hänt och hon har fått gå igenom. Oavsett hur det hela avlöper är just den känslan något jag alltid kommer att bära med mig.
Vilka underbara föräldrar (och uppfödare) jag har som gör denna upplevelse möjlig!

Håll tummarna!

Tackjakt

I måndags var det dags för den årliga, och traditionsenliga, Tackjakten på Brorsans Stamställe. Här är Peter och Willy på väg ut i "Dalen", själv stod jag, Tee och Caddie på "bakpass".


Goa' Grabbar - Willy och min bror Peter.


Alla "gubbar i båten". Viltmästare Anders Friberg (längst till höger) ger tummen upp för avfärd.


Varska änder gör att man måste vara extra försiktig. Här sitter vi gömda i ett dike...eller snarare jag ligger i diket. Tee och Caddie följer lugnt och koncentrerat händelseförloppet.

En avkopplande och trevlig dag som avslutades med ett fantastiskt kvällssträck. Både jag och mina hundar gillar detta! Själv får jag ledas ut till pass och därefter är det samma visa tillbaka igen...men vad gör det...kvällssträck är något magiskt och nästan en obeskrivbar känsla....i alla fall för mig.
Apporterade åt brorsan som visade ett imponerande skytte - Tee och framförallt rutinerade Caddie fick jobba hårt i mörkret.

Kennelträff

Här står pojkarna på rad! Fr.v. Lennart, Olle, Grizzly, Pasi, Eddie, Mats, Shag, Dundee och Lars.


Halvårsgamla Jambo (Caddie/Flip) springer raka spåret hem till matte Eva för att lämna apporten.


Carolina och Wille (Tee/Dopping) är båda koncentrerade och fokuserade inför vad som komma skall.


Här är Britt och Duvkullans Dopping. En intresserad och engagerad hanhundsägare är för mig guld värd och uppskattas också mycket av mina valpköpare!


Precis som Britt är Eva också mån om Brindlebay Bonus avkommor. Här skickar hon Flip för att hämta en dirigeringsapport.


Här har man tjatat på valpköparna att INTE fälla ut "flygplansvingarna" och var gör man själv?!...hm...

I söndags hade jag en jättetrevlig kennelträff! Tyvärr har jag inga särskilt bra bilder att publicera då kameran troligtvis var helt fel inställd (alla är mer eller mindre suddiga). Men Britt har lovat att skicka en cd med de bilder hon fotograferade.
Dagen började med lite jaktlydnad för att sedan fortsätta med tre stationer som bestod av närsök där Ingrid instruerade, linjetag/dirigering som Britt ansvarade för, samt min egen station "råd och tips efter eget önskemål".
Därefter grillade vi korv och mumsade på Carolinas goda "hembakade". Träningen fortsatte sedan med att jag gav förutsättningar och uppgifter som sedan skulle genomföras två och två. Och som slutknorr blev det "alla på linje" för var sin enkelmarkering.
Min sammanfattning av det hela - duktiga, intresserade och ambitiösa förare med dito hundar. Sååå kul att se!
Så var det dags för valpköparna att "grilla" mig och Caddie, Britt och Dopping, Eva och Flip samt Ingrid och Pelton. Och det gällde att hänga med i svängarna....en annan gjorde väl inte riktigt det...men det gjorde som tur var Caddie....
Avslutningsvis vill jag skicka en stor KRAM till mina positiva och trevliga valpköpare! Och till Ingrid och Olle - ni betyder så mycket för mig! Får absolut inte glömma Britt - en extra kram till dig!