Efter en intensiv arbetsvecka finns det äntligen tid för lite bloggande.
För precis en vecka sedan var vi på Älghundklubbens utställning i Småland där brorsan ställde ut sin gråhundstik Akela. Det hade snöat rejält under lördagsnatten och det blev nästan en helt oplogad bilfärd de tjugo milen till Åseda ridhus. Akela hade veterinärbesiktning senast klockan tio, och med en kvart till godo var vi på plats.
Hade blivit förvarnad om att det skulle vara ett evigt skällande...men herregud!!!...har aldrig upplevt något liknande! Man blev nästan lomhörd! Tursamt nog blev det bättre efter lunch. Bortsett från detta var det härligt att se alla jägargubbar som såg ut att komma direkt från skogen med sina hundar i koppel modell bogserlinor. Det var dock inte fullt lika kul att se dessa gubbar visa sin hund i ringen. Eller visa och visa...hm...men jag antar att dessa rasspecialister som dömer denna typ av jakthundar är vana. I vilket fall så gjorde domarna ett mycket starkt intryck på mig. Det var sundhet och funktion som gällde utan att för den skull ge avkall på rasspecifika detaljer. Man höll öppen kritik med mikrofon (behövdes!) efter varje bedömd hund och de fåtal hundar som visades i lite för högt hull fick obevekligen ett andrapris i kvalitet. Domaren hänvisade till dagsformen och återigen till funktion och sundhet. Som sagt, väldigt lärorikt och intressant!
Hur gick det då för Akela?! Jo, strax efter klockan tre(!) på eftermiddagen var det då äntligen dags för tikarnas jaktklass och för brorsan att springa vänstervarv. Efter all väntan var vi då både stelfrusna och lite nervösa. Akela gick nämligen för tredje Certet, Utställningschampionat och därmed också Dubbelchampionat. Av tio tikar i klassen fick nästan samtliga förstapris i kvalitet och Akela placerades slutligen fyra i konkurrensen. Men nu var frågan...skulle Cert delas ut och i så fall till hur många?! Spänd väntan...och....de tre främst placerade fick det åtråvärda Certet. Med all respekt för domaren...sååå nära och sååå jäkla snopet...
Fast egentligen är det ju ganska okey ändå då Akela endast är utställd tre gånger förut och har två Cert. Hon är ju bevisligen en tik av högsta kvalitet. Men visst hade resan hem gått mycket lättare om vi haft en Dubbelchampion med oss i bilen! Kanske nästa gång?! Men då veti sjutton om jag hänger med...i så fall på en varm och skön sommarutställning och med sådana där gula proppar i öronen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar