Igår var Tigern på kvällssträck och han satt där i skymningen ståtlig som en staty och var hela tiden helt fokuserad på sina skyttar.
Matte satt och beundrade honom..."inte världens vackraste, men fortfarande mycket välmusklad, stram och i fin form...och så go' han är...min Tiger". Men mattes ömhetskänslor var inte besvarade! Det är ju jakt och då finns inte tid för sån't trams för Tigern!
Det var en underbar kväll, nästan lite magisk och det sköts inte speciellt många änder. Men vad gör det?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar